Kanelbullensdag till ära ägnade vi förmiddagen åt att baka och det är inte mycket som skapar en sådan hemtrevnad som doften av nybakat.
Mindre trevnad är det i boken jag just läst ut: Cora Sandels Kranes konditori. Handlingen utspelar sig på ett konditori i en liten nordnorsk stad någon gång i början av 1950-talet.
Fru Katinka Stordal är utled på livet, på allt det fula och gnetiga, på de odrägliga kunderna i syateljén och de egna otacksamma barnen, på småstadslivets inskränkthet och mannen hon separerat ifrån. Kanske lika gott att dränka sig i fjorden och slippa undan allt.
Men hur det kommer sig hamnar hon i klubbrummet på stadens konditori tillsammans med en svensk hamnarbetare. Dricker portvin, alldeles för mycket portvin, och ger blanka sjutton i allt och alla.
Men allt och alla vill inte ge sjutton i fru Stordal och till konditoriinnehavare fru Kranes fasa kommer hela småstadens blickar att riktas mot hennes etablissemang och svängdörren går i ett när alla turer kring Katinka Stordal skall stötas och blötas av alla dem som anser sig ha någon anledning att lägga sig i.
Det tog en stund att komma in i boken, men snart nog var också jag intrasslad i stadens angelägenheter och Katinka Stordals förtvivlan inför tillvarons futtigheter känns igen även så här sjuttio år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar