Benvärmare

Jag har just stickat klart ett par benvärmare. Det kändes som ett lagom avancerat projekt efter många år av stickuppehåll. Jag hade dem på mig under dagens hundpromenader och de var lika sköna som jag hoppats.

Dessutom är benvärmare bra att sticka ned i stövelskaften för att hålla korta stövlar på plats så att hälen inte glappar. Speciellt när det är så varmt att man inte vill ha allt för varma sockor på fötterna.

Nu har jag fått blodad tand på att sticka så det blir till att snabbt hitta ett nytt projekt. Vi har en hel massa stickor och garner sparade efter svärmor, så jag tänker att jag skall utgå från det.

Mörka kvällar

Nu märks det verkligen att dagarna snabbt blir kortare. Eftermiddags-promenaden efter jobb och te sker i skymningen och om några dagar helt i gatlyktornas sken.

I söndags vred vi ju klockorna tillbaka till normaltid och när det sker så sent om hösten blir skillnaden påtaglig från en vecka till en annan. Ändå tänker jag att det vore fint om vi nu bara kunde låta det vara och sluta vrida klockan hit och dit.

De mörka kvällarna ger också ett lugn att vila i, med tända ljus och en god bok. Så jag kurar ihop mig i soffan med en kopp te och Lotta Lottas senaste: Rubicon Issos Troja.

Kör inte husbil på golfbanan ...

speciellt inte när det är blött på fairway.

Den läxan fick några i London boende indier lära sig i dag. De var i Norge på semester och hade hyrt en husbil för att se sig omkring. Hur det var hamnade de även i Sverige och i dag hade de tagit en tur ut till Marstrand. På vägen tillbaka svängde de in på vägen mot Gullbringa Golf, för att de tyckte det såg vackert ut, som de sa.

Vägen går genom golfbanan och blir snart ganska smal. Indierna fick kalla fötter och bestämde sig för att vända genom att svänga ut på sjuans fairway. De kom dock inte långt innan de körde fast och ju mer de försökte slira sig loss desto djupare ned grävde sig hjulen.

På klubben blev det uppståndelse och spekulationer. En norskregistrerad husbil med ett indiskt sällskap som körde fast på banan - vad skulle vi tro om detta? Kontentan blev ändå att det nog inte fanns något ont uppsåt utan att det bara var vanlig hederlig klantighet som gjort att de hamnade där de hamnade.

Efter att polis och bärgare gjort sitt kunde sällskapet fortsätta mot Oslo, där de skulle lämna tillbaka husbilen och ta planet hem till London. Och banpersonalen fick ta sig an de djupa spåren som blev kvar.

Äggost

Efter jobbet är det gott att sitta en stund, dricka en kopp te och landa lite innan det är dags att ta tag i något igen. I dag blev det äggost och physalissylt till teet - riktig vardagslyx!

När det gäller äggost är det enklaste receptet det godaste. Hemligheten är att använda riktig gårdsmjölk, det vill säga mjölk som har kvar sin naturliga fetthalt och inte är homogeniserad. Jag använder mjölk och filmjölk från Skålldals lilla ekomejeri och ägg från Lundens gårdsbutik. (Detta är inget samarbete, jag är bara en nöjd kund.)

Här kommer ett recept för den som vill prova.

Ingredienser

3 liter gårdsmjölk

0,5 liter filmjölk

7 ägg

Gör så här

Blanda alla ingredienserna i en stor, tjockbottnad kastrull.

Rör runt ordentligt så att äggen rörs ut. Jag brukar använda en visp.

Koka upp under omrörning. Passa noga så att det inte bränns vid.

När ystningen börjar kan man stänga av plattan. Det skall inte koka, men det krävs någon minut för att all ostmassa skall utvecklas.

Ställ äggostformen över en bunke (så att överbliven vassle kan rinna ned i den). Ös upp ostmassan i äggostformen med hjälp av en hålslev.

Låt stå i kylskåp över natten.

Servering

Vi brukar pudra över kanel och äta äggosten med sylt till. Men det går lika bra att äta den tillsammans med inlagd sill.

PS

Vasslen är toppen att baka bröd på.

Hummerkalas

I går kom Maja och hennes pojkvän hem till Kungälv lagom till lunchen. Vi åt tomatsoppa gjord på säsongens sista tomater och toast med mozzarella och vitlökssmör. Till efterrätt blev det äpplepaj med vaniljsås.

Sedan åkte vi ut till Stocken för det årliga hummerkalaset. Vi såg till att vara i god tid för Johan ville kolla till båten och jag ville gå en ordentlig promenad runt häststigen. Solen kom fram och det var härligt att vara ute i det milda höstvädret.

Sedan kom min bror och hans familj och kalaset kunde börja. Vi har haft hummerkalas varje höst så länge jag kan minnas. Min farfar var fiskare och länge var det han som såg till att det fanns hummer. När han gick bort fick vi köpa, men sedan några år tillbaka fiskar Johan och pappa, med Erik som stöd. Och det är något extra när det är egenfiskad hummer.

Vi passade även på att fira att mamma fyllt 75 år, med sång och tårta. Efter kalaset åkte vi tillbaka till Kungälv och det var skönt att vakna hemma i morse.

I dag skulle Johans pappa Seth fyllt 100 år om han fått leva, så vi åkte förbi Ale Blomman och köpte en gravdekoration, granris och ett ljus och sedan upp till Trollhättan för att göra fint på graven. Ljungen vi satte dit för någon månad sedan blommade fortfarande vackert så den fick vara kvar.

När vi var i faggorna passade vi på att åka till Lundens gårdsbutik för att köpa havregryn och ägg. Det blev ett paket av deras egen grötblandning och en påse mannagryn också.

På vägen hem stannade vi till i Lilla Edet och åt lunch innan vi sneddade över till Kode och Skålldals ekomejeri. Jag var sugen på att göra äggost och den blir så god gjord på deras mjölk och fil.

Nu är äggosten gjord, brasan tänd och jag tänker avrunda helgen med att sticka en stund. 

Läser faksimil

Jag läser helst böcker. Text på papper och gärna mellan ordentliga pärmar. Men det hindrar inte att jag är djupt tacksam för digitaliseringen av äldre verk.

Det finns en guldgruva på nätet och i mitt arbete med att skriva om Margareta Huitfeldt har jag på datorn ägnat åtskilliga timmar åt att läsa både handskrivna och tryckta texter som är flera hundra år gamla. Texter som hade varit svåra, kanske omöjliga, att få tillgång till om jag skulle behöva söka upp det ibland enstaka exemplar som finns kvar.

För tillfället är jag djupt försjunken i Axel Emanuel Holmbergs (1817-1861) Bohusläns Historia och Beskrifning. Holmbergs stora arbete utkom 1842-1845 och finns tillgängligt i faksimil på litteraturbanken.se.

I dag gladde mig särskilt åt hans beskrivning av gamla Valla kyrka, den som härstammade från medeltiden och var den som Margareta och Thomas gick till när det begav sig.

Kyrkan revs kring 1860 och Holmbergs beskrivning av den gamla kyrkan är den enda som jag lyckats hitta. En del inventarier från den gamla kyrkan fick följa med till den nya. Och det gravkor som Margareta lät uppföra finns kvar. Församlingen ville riva det men fick nej.

Jag har besökt nuvarande Valla kyrka en gång förut och nu är jag riktigt taggad på att åka dit igen.

Hur intressant det än är går det inte att sitta vid datorn och läsa hela dagen, så på eftermiddagen åkte vi till Bortre Fontin och gick en promenad. Pulsade bland löven och njöt av den grönskimrande mossan.

Godaste chockladbollarna

En chokladboll till kaffet är aldrig fel. Speciellt inte om den är hemmagjord.

Vi brukar göra våra enligt följande recept:

Ingredienser

110 gram strösocker

lite salt

1 deciliter kaffe

1 tesked vaniljextrakt

200 gram choklad, vi brukar använda 55%

110 gram smör

140 gram havregryn

kokosflingor

Gör så här

1. Blanda socker, salt, kaffe och vaniljextrakt.

2. Smält choklad och smör i ett vattenbad.

3. Rör ned kaffeblandningen i chokladen, lite i taget.

4. Rör ned havregrynen.

5. Lägg över plastfolie och låt vila i kylskåpet en timme.

6. Rulla bollar av chokladsmeten och rulla bollarna i kokosflingor. Det räcker till 20-30 stycken, beroende på hur stora du vill ha.

7. Ställ i kylen ett par timmar.

Löven faller

När löven väl börjat falla går det fort. I parken står redan alla björkar med nakna grenar och snart följer de andra träden efter. Marken är täckt av löv och jag är barnsligt förtjust i att gå omkring och höra det krasa under fötterna och sparka upp lite löv här och där.

I trädgården har päronträdet släppt alla sina löv inför vintern. Vi krattar och lägger på rabatter och odlingsbäddar. Multnade löv ger både fin näring och struktur till jorden.

Kom att tänka på barnen några hus bort som för några år sedan kom och frågade om de inte kunde få hämta löv. De samlade till en gigantisk lövhög i sin trädgård. Visst fick de ta löv, så många de ville, och de var riktigt flitiga med räfsa och skottkärra. Undrar just vad deras föräldrar tyckte om att få hela kvarterets löv till sin trädgård, men barnen hade roligt.

Äpplen och ljung

Vi har ett gammalt Maglemer-äppleträd på tomten. Varje år är vi rädda att det skall ha gjort sitt och vi har fått kapa den ena stora, murkna grenen efter den andra. Nu är det bara en grov stam och några få grenar på toppen kvar, men de har grönskat tappert även i år. 

Och långt där uppe i kronan blev det ändå några äpplen. Små och söta - båda att äta och se på. Så de får pryda farstukvisten tillsammans med lite mossa och ljung.

En lugnare tid på året

Tillbaka på jobbet efter kursen och så här i slutet av oktober har vinterlugnet sänkt sig över golfbanan. Tanken är att jag nu under lågsäsong skall jobba tre dagar i veckan på klubben. Hoppas att det håller; vill så gärna få mer tid och kraft till att skriva och läsa och fixa och dona.

Måndagen följde den vanliga lunken: jobbet, eftermiddagste (med äpplekaka), promenad (med Saga i Fontin), extrajobbet, middag (kycklingklubbor och hasselbackspumpa) och så en stund till lite eget pyssel (sticka). Gott så.

Högskoleprovsdag

Har ägnat dagen åt att vara provledare på högskoleprovet. Jag vill ju helst vara i Kungälv, men den här gången blev det till att åka till Lindholmen.

Högskoleprovet har ju tyvärr blivit utsatt för en del oegentligheter, så hela provdagen är nu uppstyrd in i minsta detalj och som provledare får man ägna mycket kraft åt vakthållning. Högskoleprovet betyder så mycket för så många, så det är superviktigt att allt går rätt till.

Allt flöt i alla fall på bra i dag och nu är jag hemma igen, trött i både kropp och knopp, men det är roligt att kunna göra en insats.

Gårdsjön runt

En sådan fin höstdag vi fick i dag! Soligt och vindstilla och perfekt för en tur i skogen.

Min väninna Ulrica och jag åkte upp till Gårdsjön i norra delen av Svartedalen och följde stigen runt sjön. Det är en tur på knappt 6 km och med en ordentlig fikapaus och några mindre stopp längs vägen tog det oss tre timmar att gå. Stigen var välskött, men fina spångar och rep att hålla i där det var riktigt brant. Det fanns flera rastplatser förberedda och det enda som var märkligt var att vi var nästan ensamma.

Det var första gången jag var vid Gårdsjön, men definitivt inte den sista. Det är en sådan tillgång att ha ett område som Svartedalen i sin närhet, med stora sammanhängande skogar och många sjöar - mer vildmark än så är svårt att få i närheten av en storstadsregion som Göteborg.

Ny frisyr

Jag har inte tyckt att det varit någon fason på håret det sista och i dag gjorde jag slag i saken och gick till min frisör Nina. "Klipp något kort", sa jag och gav henne fria händer. Nina tyckte vi skulle spara lite på toppen, att lägga åt sidan "och tynga ned". Blev först helt full i skratt och tänkte att det går ju inte: mitt tunna, flygiga hår tynger då inte. Men med hjälp av lite hårkräm så skall det nog gå, kom vi fram till. Så Nina klippte och jag blev så nöjd!

Härligt med kort hår och en riktig frisyr.

Efter frisören åkte vi ut till Stocken och hälsade på mina föräldrar. Johan och pappa drog hummertinor och jag och Saga promenerade runt hela häststigen. 

Skogen liksom bleknar för var dag och snart är det mer löv på marken än på träden.

Sen skörd

Hemma igen efter tre givande dagar på kurs. Har fått många idéer att ta med till jobbet, men de får vänta till på måndag.

Möttes av den här härliga chili och majs-paletten i köket.

I kväll blir det golf på tv och räkmacka till middag - det var ju ändå räkmackans dag i måndags.

På kurs

GIT-kursens andra dag innehöll både fortsatt genomgång av systemet och grupparbeten där vi diskuterade hur saker och ting ser ut och hanteras på olika klubbar. Att dela kunskap och erfarenheter är (som vanligt) en så viktig del av en kurs.

Sedan blev det en långpromenad runt hela banan. Tyckte mig i dag få lite bättre förståelse för hur den var uppbyggd och nu står den klart högt på listan över banor att spela.

Dagen avslutades med middag och trevlig samvaro. Det finns hur mycket som helst att tala om golf i allmänhet och golfare i synnerhet.

Kvällshimmel

Är på en tredagarskurs för att lära mig mer om Golfens IT-system. Skriver detta på hotellrummet efter en fullspäckad dag med mycket information. Och mycket mat. Hade glömt hur mycket mat det brukar vara på kurser, man liksom äter och fikar i ett.

Kursen hålls på Sand GK utanför Jönköping och innan middagen tog jag en promenad på delar av banan, men blev inte klok på hur den var upplagd. Det är tees och kullar och bunkrar och vatten och greener och några plättar fairway här och var. Hur det hängde ihop var inte lätt att greppa men det såg trevligt ut så någon gång får det bli en tur hit för spel.

Måndag

Dimman låg tät när vi åkte till Gullbringa i morse men alldeles som vi svängde in på parkeringen klarnade det upp. Johan passade på att gå nio hål på golfbanan och Saga fick följa med som sällskap.

Det är lugnt på jobbet nu när hösten är här på allvar - det är inte många som ger sig ut och golfar när banan är blöt och det är kyligt i luften - så på kansliet passar vi på att arbeta i kapp med saker som blivit liggande och förbereder inför nästa säsong.

I går kom Maja förbi på kvällen och åt middag. Hon hade varit ute och flugit luftballong med Chalmers Ballong Corps. Det var första gången hon flög ballong och det verkar ha varit riktigt roligt. Även om det var en hel del arbete både innan de kom iväg och inte minst efteråt; de landade ute på en åker och fick släpa allting en bra bit för att komma till följebilen. Men det hör ju till. Har inte flugit ballong själv någon gång men blev riktigt sugen.

Lägger med en bild från gårdagen som inte alls har med något med ovanstående att göra, blir bara så glad av all höstprakt i naturen.

Söndagslunk

I dag blev det en tur till Stocken. Johan och pappa skulle vittja hummertinor och jag passade på att åka med. På sommaren är det fullt med folk i samhället, men så här års är det lugnt och fridfullt.

Till lunch hade mamma gjort en riktigt god gryta på älgkött. Vi brukar ha god tillgång på det själva, men det har varit ont om älg de senaste åren och tyvärr ser det lika illa ut i år.

Medan herrarna var ute på sjön passade Saga och jag på att gå en ordentlig promenad. Det är så gott att andas kustluft och strosa omkring i markerna. Jag hade glömt stövlarna hemma men som tur var gick det bra att gå även i lågskor.

Solen stod lågt och det riktigt skimrande i lövverket. Älskar verkligen höstljuset!

Physalissylt

Vi hade physalis i växthuset förra året och i år kom det upp självsådda plantor. Lite lustigt ändå, med tanke på alla misslyckade försök vi tidigare gjort att försöka driva fram physalis.

Men det är bara att vara glad att de verkar har etablerat sig och ta hand om det som blir. Bären är avsevärt mindre än de man köper men smakar mycket och gott.

Vi har fortfarande en del bär att ta tillvara så i dag provade jag att koka sylt.

Physalissylt

3 dl physalis

1,5 dl syltsocker

3 msk vatten

Dela physalisen i mindre bitar. Våra physalis är så små så jag nöjde mig med att halvera dem.

Lägg alla ingredienserna i en kastrull, koka upp och låt sjuda i 5-10 minuter.

Häll upp i en varm glasburk och låt svalna.

Passade också på att plocka in några pelargonplantor. Hösten har varit mild så här långt, men ett tu kommer frosten och tar dem, så det gäller att ligga steget före.

Utflykt till storstan

Det är sällan jag åker in till Göteborg nu för tiden. Vi har det mesta här i Kungälv och skall vi i väg blir det snarare åt andra hållet, åt landsbygden till.

I dag for jag i alla fall in för att träffa en väninna, gå på konstmuseet och äta lunch.

Vi såg utställningen Ilon Wiklands bildvärldar - Saga, äventyr och vardagsliv. En trevlig utställning av den sort man blir glad och inspirerad av. Wiklands barnboksillustrationer är så fina och fyndiga, och hon är en mästare på att få ihop saga och realism, på ett sätt som tar barnen och berättelsen på allvar.

Speciellt förtjust är jag i tuschteckningarna. Hur hon fångar ljus och mörker, rörelse och stillhet, ömhet och kärlek.

Lunchade gjorde vi på Sjöbaren, med panerad fjärsing och ett glas vitt, och mycket att tala om. Promenerade sedan ned till Nordstan, i en trängsel som jag tycks få allt svårare för. Gott att vara hemma igen, med nya intryck och känslan av att jag blir allt mer av en lantis.

Klätterlök

Måste visa min fina klumpeduns, klätterlök eller bowiea volubilis - kärt barn har många namn.

Maja fick en lök av sin biologilärare på gymnasiet och när den sedan delade sig fick vi en hem till oss.

Klumpen står i ett soligt fönster och kastar ifrån sig kaskader av stänglar. I somras var det så mycket att jag klippte ned allt, men den sköt genast nya.

Klätterlök ingår i familjen sparrisväxter och det är inte svårt att förstå när man ser dess gröna stjälkar och små blommor, som är mycket lika sparrisens i trädgårdslandet.

Den växer vilt i södra Afrika och är anspråkslös vad gäller skötsel - största risken är väl att man vattnar ihjäl den. Men inte ens det verkar den vara särskilt känslig för, med tanke på hur mycket vatten den fick i somras.

Kattbreven

Hittade denna underbara lilla skrift när jag rensade i vardagsrummet. Blev genast tvungen att sätta mig ned för att läsa om den och titta på alla fina bilder.

Runt 1920 fick katten Algot vara brevbärare mellan gårdarna Berg i Ucklum och Järnklätt i Norum, utanför Stenungsund. Breven skrevs på små kartongbitar och band fast runt halsen på katten.

29/3 Wi mår alla bra. Har sålt den gamlaste kossan i dag och 2 kalvar till A i L. Jag har lagt 2 typper i dag. Kära hälsningar till Eder

Ett tjugotal brev finns bevarade med hälsningar och korta meddelanden. En senare släkting, Anna-Carin Olander, har ställt samman en skrift om släkten, gårdarna och breven. Tillsammans ger de en fin inblick i en annan tid, med andra mödor än våra egna, med så mycket omsorg om varandra, gårdarna och djuren.

Hösten är min tid

skriver Maria Wine i samlingen Där skönheten tigger sitt bröd. Och jag kan bara hålla med.

Hösten är min tid
med kvällar av slutet mörker
uppfyllt av gräshoppornas dödssång
med blåsvart natthimmel genombränd
av stjärnornas gnistor
och den likgula månen
stirrande i kall oberördhet.

Hösten är min tid
med tunga moln
som kryper på fötter av regn över jorden
och en pärlrad av skiftande dagar
än genomlysta av lågande trotsig eld
än lika ett ögas tårdränkta blindhet.

Hösten är min tid
med sina lungors rödvioletta tåspetsdans
genom skogarna
med flyende moln i brinnande solnedgång
med marker av lågande ljung
med sina spiralskratt
som lägger sig till vila
vid husets fötter.

Hösten är min tid
med klarblå ögon
och öppna horisonter
med silverstänk
över trotsiga klippor
med fågelskrik i kurvor
över ödsliga stränder
och mod att skratta åt döden.

Pennpepp

Älskar denna härliga penna som jag fick av min författarkollega Josephine Carlsson på bokmässan i Göteborg. Blir lika glad varje gång jag tar den i min hand.

Använder den mest till att signera böcker - gott att ha något peppande med sig ut på mässor och marknader.

Kantareller

I dag blev det skogsutflykt för att se om det fanns några kantareller kvar i markerna. Och om det fanns! Vi behövde inte ta många steg in från stigen innan vi fann de första gula kantarellerna och när vi väl upptäckt de första trattisarna fyllde vi snart en hel påse. Sedan fick det räcka - man skall ju orka ta hand om svampen också.

Saga for runt, pigg och glad. Det är härligt att se att hon fortfarande har så mycket energi trots sin vita nos. Någon jakt kommer det nog ändå inte att bli för henne i år. Det är för krävande och hon har ingen riktig spärr utan tar lätt ut sig för mycket. Att rasa runt en stund utan krav i lätt terräng är alldeles lagom.

När vi plockat tillräckligt med svamp satte vi oss för att fika med te och äpplemuffins. Vi hittade en fin plats vid en mosse som riktigt skimrade i höstsolen. Tänk att en enkel tur i skogen kan vara en sådan lisa för själen.

Plockar upp tråden

Efter det intensiva arbetet med att få En slingrande stig färdig för utgivning och påföljande välbehövliga skrivvila, var det i dag dags att plocka upp tråden i arbetet med del två i trilogin om Margareta Huitfeldt.

Skrivterminen startar lite senare än vanligt för mig denna höst, men jag ser fram emot den med samma pirriga förväntan som alltid. Nu skall det skrivas och läsas och funderas och skrivas lite till!

Efter sitt överdådiga bröllop i Viborgs domkyrka i mars 1635 flyttar Margareta Huitfeldt och Thomas Dyre till Sundsby på Tjörn där de börjar bygga sitt gemensamma liv och det är dags att följa dem på den resan.

Kanelbullar och Kranes konditori

Kanelbullensdag till ära ägnade vi förmiddagen åt att baka och det är inte mycket som skapar en sådan hemtrevnad som doften av nybakat.

Mindre trevnad är det i boken jag just läst ut: Cora Sandels Kranes konditori. Handlingen utspelar sig på ett konditori i en liten nordnorsk stad någon gång i början av 1950-talet.

Fru Katinka Stordal är utled på livet, på allt det fula och gnetiga, på de odrägliga kunderna i syateljén och de egna otacksamma barnen, på småstadslivets inskränkthet och mannen hon separerat ifrån. Kanske lika gott att dränka sig i fjorden och slippa undan allt.

Men hur det kommer sig hamnar hon i klubbrummet på stadens konditori tillsammans med en svensk hamnarbetare. Dricker portvin, alldeles för mycket portvin, och ger blanka sjutton i allt och alla.

Men allt och alla vill inte ge sjutton i fru Stordal och till konditoriinnehavare fru Kranes fasa kommer hela småstadens blickar att riktas mot hennes etablissemang och svängdörren går i ett när alla turer kring Katinka Stordal skall stötas och blötas av alla dem som anser sig ha någon anledning att lägga sig i.

Det tog en stund att komma in i boken, men snart nog var också jag intrasslad i stadens angelägenheter och Katinka Stordals förtvivlan inför tillvarons futtigheter känns igen även så här sjuttio år senare.

Äppletider

Äppleträden dignar av frukt som mognar i rask takt. Det ligger fullt av äpplen på gräsmattan varje dag och det är bråda tider att ta hand om så mycket som möjligt. Så här kokas det äpplemos att ha till frukostgröten, bakas muffins, pajer och kakor, torkas äppleringar och pressas cider.

Äpple är en fantastisk frukt och allt man gör blir gott. Speciellt förtjust är jag i ugnsbakade äpplen. En favorit är att skiva upp ett äpple, lägga på kanel och mandelspån och köra i mikron i en minut. Enkelt och smakrikt.

Vårt hus är byggt 1936 och fruktträden är från samma tid. På gamla bilder kan man se att det har funnits många träd på tomten en gång i tiden, men nu är det bara fyra kvar: ett päronträd och tre äppleträd. Ett av äppleträden sjunger dessutom på sista versen så det är hög tid att börja plantera nya.

Förra året försökte vi med ett plommonträd, men det klarade tyvärr inte vintern. Nu går vi här och grunnar på vad för sorter vi skall satsa på och tanken är att göra ett nytt försök med plommon och så ett äppleträd till. Eller kanske två. Men det får bli till våren, nu är det fullt upp med det som är.